Historiskt sett så har den Svenska vapenexporten alltid varit grundad i vår svenska neutralitetspolitik. Vi har länge framstått som en fredlig nation och behållit möjligheten att förklara oss neutrala om en konflikt skulle uppkomma. På så sätt har vi varit tvungna att ha en stark industri för att kunna producera allt krigsmateriel som Sverige behöver för att fortsätta vara alliansfritt och kunna vara oberoende från andra stater. Så för att kunna finansiera denna politik ansågs det nödvändig att också exportera till andra för att hålla ned våra egna kostnader.

Dom senaste åren har man kunnat se svenska vapen i konfliktområden som Pakistan, Colombia, Burma, Irak, Somalia och Afghanistan. Men ett av problemen med export av vapen är att det är omöjligt att hålla koll på vart dom hamnar i slutändan. Eftersom vapensmuggling står för en stor del av dagens svarta marknad så hamnar tyvärr mycket av vapnen där. Burmas armé har använt svenska granatgevär sedan 2012 även om det strider mot EU:s vapenembargo och för inte många år sen släpptes en video där en man förknippad med Al-Qaeda avlossar ett svenskt raketgevär. Sverige exporterar i nulägen även vapen till 26 länder som är diktaturer, anses ofria eller bryter mot mänskliga rättighets enligt den oberoende organisationen Freedom house. Vilket är över en tredjedel av den totala exporten. Vilket i slutändan betyder att Sverige som land blir en del av förtrycket och gör det svårare att senare kritisera kränkningar mot befolkning eller folkgrupper. En opinionsundersökning från Svenska Freds och Demoskop gjord 2009 visade att hela 92 procent av den svenska befolkningen inte vill att Sverige skulle exportera till länder som kränker de mänskliga rättigheterna och en klar majoritet ville avveckla vapenexporten helt och hållet.

Från 2001 till 2011 så nästan fördubblades Svensk vapenexport. Idag är vi en av dom största vapen och försvarsexportörer i världen i förhållande till BNP. Saab AB står för nästan hälften av Sveriges totala export av vapen. Större delen av krigsmaterielexporten är för strid.

Men vad räknas som vapenexport?

Inom EU så finns det bestämmelser över vad som går under kategorin vapenexport. Till stor del det som vi tar som föregivet som krigsmateriel. Till exempel granater och gevär. Men även annan utrustning så som radarutrustning och bandvagnar hamnar även under samma kategori. Krigsmateriel kan också innebära tjänster, mjukvara och övriga komponenter för licenstillverkning.

Sverige har länge varit en pionjär inom barnuppfostran. 1979 var Sverige första land i världen att förbjuda barnaga och därefter har många länder följt i våra fotspår. Idag är det klassat som olagligt att fysisk skada ett barn i uppfostrande syfte i 50 länder med Paraguay som senaste land att införa en lag mot aga. Men fortfarande så saknar mer än 80% av världens barn juridisk skydd mot våld i hemmet. I många länder är det till exempel vanligt att ett förbud finns men som tyvärr inte sträcker sig längre än utanför skolans väggar. Här kan du se en virtuell karta som Rädda barnen tagit fram över de senaste 37 årens arbete mot barnaga i världen.

Men även om vi i Sverige var först med att förbjuda aga så har vi också en idag sett underlig historia. Fram till år 1902 var man som förälder tvungen att aga sina barn påföljd av att dom funnits skyldiga till mindre försyndelser.

Kritiker menar idag att dom som blivit agade eller slagna som barn ofta får djupa psykiska sår. Något som kanske inte syns eller märks av när barnen fortfarande är små men kan leda till en känsla av hämnd i fysisk form som äldre. Något som lätt kan leda till mer våld i framtida generationer. En annan fara är att individen kan få en sked syn på demokrati och även sina och andras mänskliga rättigheter genom en form av auktoritetstro och att våld istället för ord kan lösa en diskussion.

Föräldrar känner ofta att dom har rätt att uppfostra sina barn som dom vill vilket ibland kan skapa komplikationer för utvecklingen mot våld i hemmet. Även att ge kritik på en annans persons sätt att uppfostra sina barn kan ses som ett påhopp och är ofta en väldigt känslig punkt hos många. Vilket också skapar en stor rädsla för att acceptera sina misstag. Speciellt för dom som kanske utsattes för våld som unga och inte heller vill erkänna den fakta som tagits fram och de skador som har bevisats att det medför. För inte bara sviker man sin egen auktoritära syn på sina föräldrar, utan du erkänner även att det kan finnas vissa brister inom dig själv som människa.