Sverige har länge varit en pionjär inom barnuppfostran. 1979 var Sverige första land i världen att förbjuda barnaga och därefter har många länder följt i våra fotspår. Idag är det klassat som olagligt att fysisk skada ett barn i uppfostrande syfte i 50 länder med Paraguay som senaste land att införa en lag mot aga. Men fortfarande så saknar mer än 80% av världens barn juridisk skydd mot våld i hemmet. I många länder är det till exempel vanligt att ett förbud finns men som tyvärr inte sträcker sig längre än utanför skolans väggar. Här kan du se en virtuell karta som Rädda barnen tagit fram över de senaste 37 årens arbete mot barnaga i världen.

Men även om vi i Sverige var först med att förbjuda aga så har vi också en idag sett underlig historia. Fram till år 1902 var man som förälder tvungen att aga sina barn påföljd av att dom funnits skyldiga till mindre försyndelser.

Kritiker menar idag att dom som blivit agade eller slagna som barn ofta får djupa psykiska sår. Något som kanske inte syns eller märks av när barnen fortfarande är små men kan leda till en känsla av hämnd i fysisk form som äldre. Något som lätt kan leda till mer våld i framtida generationer. En annan fara är att individen kan få en sked syn på demokrati och även sina och andras mänskliga rättigheter genom en form av auktoritetstro och att våld istället för ord kan lösa en diskussion.

Föräldrar känner ofta att dom har rätt att uppfostra sina barn som dom vill vilket ibland kan skapa komplikationer för utvecklingen mot våld i hemmet. Även att ge kritik på en annans persons sätt att uppfostra sina barn kan ses som ett påhopp och är ofta en väldigt känslig punkt hos många. Vilket också skapar en stor rädsla för att acceptera sina misstag. Speciellt för dom som kanske utsattes för våld som unga och inte heller vill erkänna den fakta som tagits fram och de skador som har bevisats att det medför. För inte bara sviker man sin egen auktoritära syn på sina föräldrar, utan du erkänner även att det kan finnas vissa brister inom dig själv som människa.