Det är väl inte många som har undgått senaste tidens mediala cirkus om bönder och militanta djurrättsaktivister? Under de tre senaste åren har över 200 brott mot bönder kopplats till djurrättsaktivister och det är en skrämmande utveckling. Många bönder känner sig oroliga för sig själva, sina anhöriga och sina djur. Ett stort antal bönder har blivit mordhotade, deras barn har blivit hotade, djur har släppts ut, störts och stressats.

Det är ju självklart att vi i Sverige vill ha en bra djurhållning och ett bra djurskydd, och det är lika självklart att vi ska få lov att vara både vegetarianer och veganer om vi vill. Eller bönder. Eller vad som helst. Vi har en riktigt bra djurhållning med stränga regler om utevistelse, boxstorlekar, vatten och mat, transporter och skötsel. Vi har folk som kontrollerar att standarden efterlevs och att djuren generellt har det bra. En svensk ko har det väldigt mycket bättre än en fritt levande helig ko i Indien med 10 kilo plast i buken, som sakta svälter ihjäl i svåra plågor. Vi har mått på burstorlekar och även sällskapsdjurens skötsel är reglerad av regler och rekommendationer. Våra djur har det generellt jättebra här.

Trots detta, och trots att det är bönderna som håller Sverige vid liv så utsätts vissa nästan dagligen för kränkningar av olika slag, även misshandel och stölder. De ska orka arbeta för att producera mat till alla oss andra, ha tid och energi för sin egen familj, ta hand om sina djur, uppdatera sig om nya förordningar men även också se sig över axeln hela tiden och känna sig tvingade att sätta upp övervakningskameror på sina tomter. De blir kränkta och uthängda på internet och även via flygblad, posters och klistermärken. De ska glatt orka gå till jobbet med anonyma dödshot riktade mot sig och försöka sova om nätterna medan de lyssnar efter fotsteg och rackartyg på gårdarna.De ska oroa sig för sina egna barn. De ska samtidigt finna sig i att bli kallade för mördare och andra hemska ord samtidigt som de producerar livsmedel till personerna som förtalar dem.

Bönderna är redan väldigt hårt pressade av torka, foderbrist, rekordhöga priser på drivmedel till jordbruksmaskinerna, nerpressade mjölkpriser och konkurrens av billigare kött av sämre kvalitet från utlandet. Här har vi en utsatt yrkesgrupp som behöver stöd för att orka med vardagen. Många småbönder har redan tvingats lägga ner sin verksamhet och söka arbete på annat håll. Vi måste ta det här på allvar och stötta våra duktiga svenska jordbrukare och ta aktivisthotet på allvar innan folk faktiskt skadas så illa att det inte finns någon räddning.

Alla kan faktiskt inte bo och arbeta inne i storstäderna, men många gör det och de har en viktig plats de också. Det finns ett antal före detta bönder som nu har sin nya verksamhet genom Kontorshotell Stockholm, ett smidigt sätt att komma igång som nyetablerad inom ett nytt område. Men vare sig vi vill jobba på kontor eller med kogödsel så måste vi ta hand om våra svenska bönder.